Det har varit en lugn men samtidigt jobbig helg. Linus har varit hos mormor och Jocke har varit iväg med husvagnen, så Emma och jag har varit hemma själva. Dum som man är så vill man ju så mkt och med en flytt som kommer snabbare än vad man tror så vill man ju packa och röja lite. Vet inte om jag överansträngde mig i lördags, men sen dess har jag haft ont som tusan i högra sidan av magen. Vet inte om det är där som plastslangen i urinledaren sitter eller vad det är. Så igår blev det vila för hela slanten och idag känns det bättre. Provade igår kväll att ta en Spasmofen, vilket är ett morfinpreparat som även har kramplösande effekt. På sjukan hade jag ju jätteont i sidan också och då trodde de att det var urinledaren som krampade runt plastslangen och försökte stöta bort den ur kroppen. Idag känns det som sagt lite bättre, men jag ska försöka att ta det lite lugnt idag också!

Igår fick jag besök av mamma och syster. Så roligt att få träffa dem, det blir alldeles för sällan. Förhoppningsvis blir det väl lite oftare nu i sommar. Istället för en blomma fick jag denna underbara ljuslykta :-) Den är så söt! Den är ca 40 cm hög och kommer att göra sig perfekt på trappan i "Skogsgläntan". Tack, Tack, Tack!!!!

Nu måste jag fortsätta att kolla vilken skola som Emma ska börja i efter sommaren. Verkar som om hon inte får åka skolbuss, och då blir det nog bättre om hon börjar i Billesholm. Busshållsplatsen ligger ca 2 km från huset om hon ska börja där. Men om hon vill börja i Ekeby så har hon ca 4,5 km till skolan och ingen buss som går. Så vi får väl se vad det blir. På sommaren är det ju helt ok att cykla, men det är kanske inte så roligt att gå/cykla så långt mitt i vinter. Ska bli skönt att få bort henne från stan i alla fall, och jag hoppas verkligen att hon lugnar ner sig lite snart!

Måste även ringa till mitt försäkringsbolag idag och anmäla att jag varit inlagd och är sjukskriven. Blir väl inte så mkt pengar, men just nu är varenda krona välkommen. Man märker att man jobbar mkt natt när man är sjukskriven och inte får sitt OK-tillägg!

Det är nu 11 dagar sedan operationen och det går framåt, sakta men ändå framåt! Jag har inte så ont i operationssåret, utan det är mer en tyngdkänsla i magen vilket gör att jag tycker det är jobbigt att stå upp länge. Det som är jobbigt är att det fortfarande gör så fruktansvärt ont där jag fick blödningen i bukväggen. Det tar väl tid för kroppen att absorbera blödningen och alla nerver ska väl hitta tillbaka till varandra. Men fortfarande kan det vid vissa rörelser bli att det känns som om någon kör in en kniv i magen på mig. Men som sagt, det börjar bli bättre.
En annan sak som är lite jobbigt är att jag sover som en kratta på nätterna. Vaknar flera gånger och kan knappt somna om. Jag sover nästan alltid på magen i vanliga fall, och jag tror att jag vaknar varje gång jag försöker lägga mig på magen pga att det gör ont. Sen vaknar jag ca 07 varje morgon :-(
Jag äter inte så mkt smärtstillande och det tycker jag är skönt. From igår tar jag bara vid behov och då är det bara Panodil och Ibumetin som gäller. Men att inte sova så bra på nätterna gör ju att jag är trött på dagarna.
Men nu till något positivt - igår blev jag av med min urinkateter vilket var helt underbart. Det gör lite ont i magen när jag kissar och det känns inte riktigt som om jag tömmer blåsan helt. Men det blir nog bättre så fort det känns lite bättre i magen tror jag. Blir det inte bättre tills nästa vecka tänkte jag köra till jobbet för att kolla om blåsan är tom efter jag varit på toa. Lite löneförmåner måste man ju ha ;-)

Idag skulle jag och Emma egentligen kört till Karlskrona för att fira påsk med mamma, Thomas och mina syskon. Men jag har bestämt mig för att stanna hemma och försöka ta det lite lugnt bara. Visst hade det varit superkul att åka dit, men det kommer fler tillfällen. Ev kör jag upp nästa helg istället! Då kanske jag är lite piggare också. Jocke är iväg med husvagnen med sina vänner, Linus är redan i Karlskrona, så Emma och jag får väl ha en lugn helg här hemma tillsammans med skäggen istället. Gå och småpacka lite och sen vara ute och bara njuta av det fina vädret. Ska passa på att trimma lite på skäggen när man väl kan stå ute och göra det. I eftermiddag ska jag för första gången sedan op ge mig ut på en långpromanad med skäggen. Emma får följa med och hålla Sigge eftersom han är så stark så tar jag lilla Asta ;-) Blir väl en runda till Bruces så att de kan springa lösa lite i inhägnaden där.

Önskar alla en GLAD PÅSK och en TREVLIG HELG!

Ja det är väl så jag bäst kan förklara hur jag känner just nu! Är så fruktansvärt trött och det är så frustrerande att inte orka göra något. Hundarna får ingen aktivering alls och här hemma är så stökigt och skitigt så jag hoppas verkligen att ingen kommer för att hälsa på utan att höra av sig innan ;-) Konstigt att det kan märkas så mkt vem det är som i vanliga fall städar här hemma! Men det blir ju bättre och jag orkar lite mer för var dag som går, så det går ju åt rätt håll. Det är ju faktiskt bara en vecka sedan jag genomgick en jättestor och lång operation, så jag får väl bara ta och acceptera att allt inte kan gå i 190 hela tiden!

Igår körde vi förbi huset vi ska flytta till (tur man har stora barn som mer än gärna övningskör!) och som de värsta paparazzi så tog vi lite kort!

Det är inte de bästa korten, men man kan i alla fall se hur mysigt det ligger - "Skogsgläntan"!

Det verkar som om ingenting jag gör blir som det skulle från början! Men det brukar iof bli rätt bra i slutet ändå!

I onsdags skulle jag ju in och operera bort ett myom, de skulle alltså ta bort hela min livmoder. Detta är ju en ganska vanlig operation, en sk rutinoperation. Jocke körde in mig på morgonen till Helsingborgs lasarett där jag skulle vara kl 08.00 för inskrivning. Operationen beräknades börja vid lunch. Läkaren som skulle operera mig kom och hälsade på mig och berättade på ett ungefär vad/hur han skulle göra. Sen gick jag och duschade och började vänta på min tur och vid lunch var det då dags.

Jag kom upp till avdelningen vid ca 21.00 på kvällen och genast så bytte de rum till mig, de ville ha mig på ett enkelrum sa de. Ja det var ju snällt tänkte jag, lugn och ro ;-) Hela natten var de och tog kontroller på mig och på morgonen tog de även blodprover. Jag hade inte så ont och behövde endast smärtstillande 2 gånger under natten. Den ena sköterskan sa till mig att hon tyckte det var skönt att jag inte hade så ont eftersom jag hade genomgått en så stor operation. Stor operation tänkte jag, vad menar hon?! När jag sen på morgonen lyfter på täcket så ser jag att jag har både drän och urinkateter (katetern skulle de ta väck redan efter op sa dem). Nu började jag fundera på vad som hade hänt egentligen!

På förmiddagen kom läkaren och pratade med mig - Operationen som i vanliga fall tar ca 45 min hade på mig tagit över 4 timmar. Han hade aldrig sett ett myom (vägde nästan 1 kg) sitta på ett så konstigt ställe som på mig. Det hade varit jättesvårt att ta bort det och det hade då börjat blöda och tillstött komplikationer. Det hade slutat med att de fick ta bort en bit av min högra urinledare och där satt ett plast rör istället. Dränet var för att de skulle se om jag fortsatte att blöda.
På eftermiddagen drog de bort dränet eftersom det inte kommit mer blod. Sen skulle jag prova att upp och stå. När jag ska lyfta på vänsterbenet känns det som om någon sticker in en kniv i magen på mig och vrider om, jag bara skriker rakt ut (skrämmer livet av de stackars sköterskorna som ju är så snälla och ska hjälpa mig) och ramlar ihop i sängen igen. Men direkt när jag slutar röra benet så slutar det göra ont, skitkonstigt! Läkare kom åter upp för att prata med mig, och han sa att troligtvis hade de råkat orsaka en blödning i bukväggen på mig (när de satte in dränet) där det går jättemycket nerver, och att det var det som gjorde så fruktansvärt ont :-(

Som om inte detta var nog så började mina trombocyter (de sakerna  i blodet som gör att blodet koagulerar när man tex skär sig) att sjunka. Det är ju en blodsjukdom jag har sen innan och som tyvärr gör sig påmind ibland. Så jag fick inte komma hem på fredagen heller. Men på lördagen hade de inte gått ner mer och jag kunde gå hem på permission över natten. Idag hade de faktiskt tom ökat lite och jag kunde återigen gå hem på permission. Så imorgon hoppas jag bli utskriven.
 
Urinkatetern ska jag ha i ca 1 vecka till och om ca 1 månad ska jag in och ta bort det plaströret de satte i min urinledare. Efter ytterligare någon månad ska jag in för att kolla om min högra njure klarade sig och om jag har full kapacitet i den nu. 

Ja det var nog hela historien :-)

Idag har varit en bra dag! Har fått besked på två saker som jag har gått och väntat på och just nu känns det som om mitt liv börjar bli lite lättare!

1: Hittade en annons på ett hus utanför Ekeby som enligt annonsen lät som ett paradis och efter att ha kört förbi o kollat på det så blev jag ännu mer intresserad. Mailade ägaren men fick först inget svar, mailade igen och då svarade han. Idag var vi och tittade på det och det var över förväntan. Hela huset är vitmålat inne och jättefräscht. Stort fint nytt kök, vedkarmin i tv-rummet och en stor härlig tomt som hundarna kan springa lösa på när jag satt upp lite staket/stängsel. Så idag skrev vi då även på hyreskontraktet och senast den 1 juni flyttat vi. Kommer att bli kanonbra!

2: Har gått och väntat på att få tid till att operera bort mitt myom och i morse ringde de och sa att jag var välkommen imorgon om jag kunde. (Blir att de tar bort hela livmodern, men förhoppningsvis kan de låta äggstockarna vara kvar) Vill ju så gärna ha det gjort så snabbt som möjligt och tackade därför ja. Ringde sen till jobbet, och chefen var snäll och hittade ersättare för mig i natt. Nu blir jag ju sjukskriven i 4-6 veckor, men hade det inte gått att ordna natten med så kort varsel så hade jag ju fått tacka nej. Det känns så skönt att äntligen få det gjort även om jag är skitnervös!

Så äntligen känns det som om mitt liv börjar lätta lite och att det faktiskt finns hopp för att kunna lugna ner mig lite och njuta av barnen och hundarna istället. Som det har varit sista tiden så har allt gått i 190, har inte hunnit med något pga. att tankarna hela tiden har varit på när och var ska jag flytta och när ska jag bli opererad?! Så nu kan det väl bara bli bättre hoppas jag ;-)

Så imorgon klockan 08.00 skrivs jag in på gyn avdelningen i Helsingborg och förhoppningsvis kommer operationen att gå bra och min dumma blodsjukdom kommer inte att blossa upp igen! Snacka om att jag är nervös!!!!!!

Ibland undrar jag vad jag gör för fel med mina hundar? Kan jag inte ta hand om dem eller vad är det? De är ju bara skadade och sjuka hela tiden känns det som! Först var det ju Sigge med sin kloskada som inte ville läka, sen fick han ju kennelhosta och lunginflammation och sen fick även Asta kennelhosta :-(

Denna gången var det lillskäggets tur att drabbas. Hon började med att i torsdags vara lite dålig i magen och hängig på förmiddagen. Men det tyckte jag inte var något att haka upp sig på, de måste ju precis som vi människor ha dåliga dagar och ont i magen tänkte jag. Men sen hade hon bajsat inne (hon är ju rumsren) och kräkt, fick varken behålla vattnet eller maten. På fredagen var det likadant, men nu var hon jätteslö och inte alls på humör. Man är ju så van vid att hon alltid viftar på svansen och pussas. Nu låg hon bara och tittade på mig och orkade knappt vifta på svansen. Ringde och pratade med veterinären och vi kom överens om att hon inte skulle få någon mer mat (ifall hon var förstoppad) och att vi skulle komma dit på lördagsförmiddagen om hon inte blivit bättre. När jag kom hem från jobbet sent i fredagskväll var hon nästan apatisk, hade då inte heller bajsat på nästan 1,5 dygn. Så jag tog tempen på henne och den visade 40,2 (hon har i vanliga fall ca 38,2). Då ringde jag till djursjukhuset och pratade med dem. De sa att risken är ju rätt stor att det sitter fast något i tarmarna på henne och de ville därför att jag skulle komma in till dem direkt.

Röntgen visade inget hinder, men eftersom hon hade så hög feber så ville de behålla henne över natten och då samtidigt ge henne lite dropp. Däremot så var hennes CRP (infektionsvärde) jättehögt. Det ska på en hund ligga under 30, men Astas låg på över 200. Det var inget roligt att bara köra hem med ett koppel och halsband men ingen hund :-(

På lördagen ringde de och sa att Asta inte hade någon feber längre och att jag därför kunde komma och hämta henne. Vi ska dit på tisdag igen för att se om hennes CRP har minskat. Sen ska hon även äta skonkost i några dagar nu. Idag är det full fart på henne, hon är lika glad och tokig som hon brukar vara och det är så roligt att se henne. Vi kommer nog aldrig att få reda på vad det var för "fel" på henne, men det gör inget så lä

Otroligt nog så har jag INGENTING planerat i min kalender denna helgen, kommer inte ihåg när det hände senast. Imorgon ska jag iof iväg o träna en runda med skäggen på förmiddagen, men det är ju roligt och kräver inte så mkt planering mm. Så det ska bli skönt att bara vara hemma, gå och plocka lite, sovmorgon x 2, och har vi tur är det fint väder så man kan vara ute i trädgården lite och kanske tom grilla. Ja skönt ska det bli i alla fall!

Hela veckan har jag gått runt med ett leende på läpparna. Är så otroligt stolt över min fina kille som lyckades placera sig så bra på Årets hund-listorna. Ni får tycka jag är tjatig om det, det bryr jag mig inte om. Jag är ju ingen uppfödare som vill få fram min kennel och därför springer på en massa utställningar, utan jag är en vanlig person som vill göra mkt med min hund och att då placera sig så bra är ju helt fantastiskt. Så jag fortsätter att njuta (och tjata)ett tag till ;-)

Var det årets hund eller var det årets joker?! Söt är han i alla fall :-)

Så har jag gått och väntar i onödan på Sigges CACIB. Har ju sett på hund-data att det blivit bekräftat, men inte fått "diplomet" hemskickat. Men så fick jag reda på att man numera ska skriva ut det själv så det gjorde jag. Hoppas på fler och att han så småningom ska få sitt C.I.B, men han är ju faktiskt bara 3 år, så det hinner vi nog med det också! I år kommer vi att satsa mest på lydnaden och förhoppningsvis ska vi komma igång och tävla lite. Har faktiskt tom anmält mig till vår första tävling, den 14 september i Höganäs i samband med SSPK´s utställning och KM. Det får gå som det gör, tror inte på något 1:a pris precis, men kan var bra att se hur långt vi kommit i träningen!

Nu till något mindre roligt då! Asta är magsjuk och har varit sen igår eftermiddag. Hon har kräkt x flera, bajsat inne t o m och är allmänt hängig. Hon fick lite kvällsmat igår, men den kom på retur efter en timme. Hon har ulkat en gång i natt men inte kräkt. Nu på morgonen kräktes hon en gång, men det var bara gul galla. Hon var jättehungrig så jag har nu gett henne en halv portion mat, så får vi se om hon får behålla det. Idag fick hon behålla vattnet i alla fall, det fick hon inte igår. Det är inte första gången som hon är förstoppad (om det nu är det), hon är makalös på att stoppa i sig saker hon inte ska, men det brukar komma upp. Hon älskar hästbajs och annat "gott" på promenaderna, så förhoppningsvis har hon bara fått i sig något. Hon är ju så klart trött, så idag blir det vila för henne. Förhoppningsvis går det över under dagen, annars blir det vet imorgon!