I helgen hade SSPK (Svenska Schnauzer/pinscherklubben) sitt årsmöte och där delade de även ut utmärkelser för 2013 års prestationer. Hade anmält Sigge till 3 st, men hade inte så stora förhoppningar om topp-placeringar. Trodde att han skulle placera sig bra med tanke på vilket kanonår vi hade tillsammans förra året, men absolut inte vinna. Så gissa om jag blev förvånad när det i början av veckan kom ett mail med en inbjudan om att motta ett pris för Sigges prestationer. Allt var hemligt fram till årsmötet så jag fick inte reda på vilken kategori han hade vunnit i. Snacka om att det blev en lång vecka!
Så kom då äntligen resultatlistorna ut, och det var ju MYCKET bättre än jag hade hoppats på!

Sigge hade lyckats med bedriften att bli utsedd till:

Årets svenskfödda schnauzer p/s 2013!
 
Men inte nog med det han blev även: 
# 1:a bästa allround schnauzer p/s (4:e plats av alla raser)
# 2:a bästa schnauzer p/s (där även de importerade hundarna räknas och han blev endast slagen av sin snygga pappa)

Gissa om jag var lycklig! Att få dessa utmärkelser är för mig jättestort. Att bli årets svenskfödda schnauzer är ju inte det lättaste, med tanke på hur många snygga skägg det finns och att bli det bästa schnauzern i kategorin allround är för mig en bekräftelse på att han är både snygg och smart. Den delen innehåller ju "alla" bitarna, mentalitet, arbete och exteriör.

Så nu satsar vi på 2014 och hoppas på ännu ett framgångrikt år. Jag som hade tänkt ta det lugnt med Sigge i år har nu istället fått en massa tokiga idéer på vad vi ska hitta på i år!

I söndags var vi i Malmö på utställning och jag är så nöjd med mina skägg! Båda skötte sig kanon och visade sig från sin bästa sida.

Först ut i ringen var Asta. Hon gick i valpklass 6-9 månader. Hon skötte sig jättebra och sprang fint. Emma är jätteduktig på att ställa henne och de jobbar så bra tillsammans. Asta blev 2:a bästa tikvalp med Hp och en superfin kritik. Detta var sista utställningen som valp för henne, nästa gång blir troligtvis i Lidköping 10 maj och då går hon som junior!

Sen var det Sigges tur att kliva in i ringen. Det är så roligt att se hur hans attityd i ringen har förändrats det sista året. Från att inte alls vilja vara där och springa som en kråka till att springa in i ringen som om han ägde den, ställa upp sig skitsnyggt och hela tiden vifta på svansen. Sen att han är lite otålig om vi får stå och vänta för länge det kan jag ta, då brukar jag gå undan lite så han inte stör de andra killarna i ringen!
Han fick i alla fall Excellent och blev 1:a bästa championhane med CK, sen slutade han som 2:a bästa hane med R-CACIB, även han med en jättefin kritik. Så jag är rätt så nöjd även om det är lite surt att "bara" komma tvåa och gå miste om det riktiga CACIB!

Nu till något mindre roligt....i alla fall för Sigge! Asta är just nu i höglöp här hemma. Jag har ju aldrig haft en tik innan så jag kan inte det här med löp så bra. Men med tanke på hur Sigge beter sig så är det nog så. Han är heltokig!!!!! Så nu har vi haft de delade sen i söndags vilket faktiskt funkar rätt så bra. Det kräver lite mer planering när man ska gör något, men vi har det så bra ordnat så de behöver aldrig vara i samma rum, inte ens när de ska gå ut i trädgården. Detta medför tyvärr att vi i familjen också har fått dela upp oss, jag sitter i köket med Sigge och Jocke är i tv-rummet med Asta. Hon blöder ingenting länge, inga flytningar heller och hon blir mindre svullen för var dag som går. Så jag hoppas att det snart är slut för denna gången. Asta verkar inte riktigt själv ha förstått vad det innebär att löpa, har inte visat några tendenser till att vända rumpan åt Sigge. Men jag har ändå bestämt mig, detta var första och sista gången jag har de hemma tillsammans under hela löpet. Visst funkar det, men jag tycker jäkligt synd om Sigge. Det måste ju vara jättestressande som hane att ha en löptik bara någon meter ifrån sig och inte få "komma till". Tänk då i bilen, där är det bara någon decimeter mellan dem!

Hur svårt kan det vara att hitta ett litet hus att hyra? Jo det verkar jättesvårt tyvärr! Har varit och tittat på ett, men tackade nej till det. Ringde igår på ett annat som låg perfekt på landet men ändå så var där busshållsplats precis utanför, men det var tyvärr redan uthyrt. Hittade ett annat hus som ligger utanför Viken på en hästgård. Lite i största laget för oss (6 r o k) men fördelen med det är att allt ingår i hyran, både vatten, el och sopor. Då är det ju lättare att veta vad man har för månadskostnad än om det är kallhyra. Det är även ca 3 km till närmsta busshållsplats vilket ju inte är några problem på sommaren, men kanske inte så roligt för ungarna på vintern. Det beror ju lite på hur duktiga de är på att ploga småvägarna. Är det bara plogat så går det ju att cykla även på vintern och vi brukar ju inte ha så mkt snö ändå ;-) Så vi får väl se om vi får komma och titta på det någon dag i veckan. Vill ju så gärna börja packa lite, men det är ju svårt eftersom jag inte vet om jag flyttar om en vecka eller om en månad eller ännu längre.

Just nu känner jag att jag tar vad jag hittar. Vi är ju absolut inte ovänner här hemma, men båda två går ju bara och väntar just nu, och båda vill ju komma vidare på egna ben. Så ju snabbare jag hittar något eget desto bättre. Så om jag bara hittar något just nu att flytta till, så kan man ju under sommaren vara lite mer kräsen när man letar något mer långvarigt. Skulle Jocke överta hela huset själv, så kan jag ju även börja leta efter något eget att köpa sen. Men allt kommer att lösa sig så småningom, det vet jag!

Asta fortsätter att löpa, och än så länge går det bra här hemma. Hon är nu på dag 7 i löpet och går ju snart in i höglöp. Förhoppningsvis kan vi behålla henne här hemma, annars får hon vara ett tag hos sin ena uppfödare. Jocke har fixat haspar på dörrarna så att det går att dela dem och de inte kommer åt varandra. Sigge är ju väldigt på henne med näsan i rumpan, men än så länge är det inte mer än så. Jag ska jobba natten onsdag och torsdag och när jag sen ska sova på dagen får jag väl ta upp buren i sovrummet så får Asta sova i den på dagen. Går inte det så får jag vänta med att gå o lägga mig tills barnen kommer hem från skolan. Linus slutar ändå tidigt på torsdagar. Det är tur att det bara är så här ett par gånger om året ;-)

Ikväll ska vi iväg på lite utställningsträning med Asta. Bra träning inför Malmö på söndag. Jag ska även försöka trimma till henne lite :-)

Hela helgen har jag och Sigge varit på trimkurs, och det har verkligen varit superkul! Känner absolut inte att jag kan trimma inför tex utställning, men jag kan ju i alla fall bättre underhålla pälsen nu än innan. Sigge blev jättefin men vi lite kvar att fixa innan utställningen i Malmö nästa helg. Mest rakning, men det får Heidi hjälpa mig med nu i veckan. Så imorgon ska jag sätta fingrarna i Astas päls :-)

Ja lilla Asta börjar bli stor tjej nu, har börjat löpa för första gången. Än så länge går det jättebra med Sigge, men det är bara dag 5 i löpet idag, så det kommer ju givetvis att bli värre. Troligtvis kommer hon att vara i höglöp när dem ska ställas i Malmö, vilket ju kanske inte är till Sigges fördel precis (eller andra hanar heller tyvärr).

Nu ska jag tjata om de där jobbiga besluten igen! Men denna gången kan jag berätta vad det är. Jocke och jag ska separera. Det är ett gemensamt beslut och det känns jättebra. Vi har de sista åren glidit mer och mer ifrån varandra, och det sista året nu så har vi knappt hittat på något tillsammans och knappt haft någon kommunikation överhuvudtaget. Så det känns jättebra. Jocke ska tillsvidare bo kvar själv i huset och jag ska se om jag kan hitta något hus att hyra. Vi ska så småningom se om antingen Jocke får ta över min del av huslånen eller om vi ska sälja huset. Men just nu är det lite som måste fixas på det, så i nuläget kan vi inte sälja det i alla fall. Har varit och tittat på ett hus, men fastnade inte riktigt för det. Så jakten fortsätter! Vi känner båda två att vi vill separera medans vi fortfarande är vänner och kan umgås.

Så om ni vet något litet hus som är till uthyrning i Helsingborgsområdet så säg till :)

Om vi börjar med det roliga så har min skäggiga prins fyllt 3 år. Det är inte klokt vad tiden går. Vi har tillsammans upplevt så mkt, både motgångar och medgångar! Är så otroligt tacksam över att ha denna killen i mitt liv. Han är alltid glad när jag kommer hem, tröstar mig när jag är ledsen (vilket jag är rätt ofta för tillfället) och han hittar på bus hela tiden. Vi kanske inte alltid stävar mot samma mål, men vi har skitkul när vi försöker. Ofta får man kompromissa lite med honom, men i slutändan brukar det bli kanon! Vi har flera mål kvar att uppnå, men vi har ingen brådska utan det kommer att gå så småningom! Förhoppningsvis så har vi minst 10 år kvar tillsammans och jag tänker ta tillvara på varenda minut av dem!!!!!

För övrigt känns det som om jag inte hinner /orkar med någonting annat. Jag som aldrig är sjuk annars har fått en förkylning som inte vill ge med sig. Men någon gång måste väl kroppen säga ifrån om att det är dags att ta det lite lugnt. Går fortfarande och väntar på besked om jag ska få mitt myom bortopererat. Det senaste är nu att jag ska träffa min läkare igen den 31/3 och om det har fortsatt att växa blir det operation rätt så snabbt. Just nu är det skitjobbig, för det gör att jag behöver springa på toa en gång i kvarten, men det kommer inget. Håller jag mig för länge så kan jag inte kissa, vilket är såååå frustrerande. Så jag hoppas verkligen att det blir en operation inom en snar framtid!

Sen har jag en massa andra jobbiga beslut som jag måste ta. Det är inget jag vill skriva ut här riktigt ännu, utan jag vill först bestämma mig för hur jag ska göra. Så jag hoppas bara på att det är rätt beslut jag kommer att ta och att hela mitt liv snart lugnar ner sig lite! De flesta tycker jag ska lugna ner mig lite med allt jag håller på med när det gäller hundarna, men för mig är det ända gången som jag kan "slappna av lite" och får lite annat att tänka på. Så hade jag inte haft dem så hade allt varit ännu värre. De förgyller min vardag och jag skulle inte klarat mig utan dem!

Idag får jag försöka vila så mkt som möjligt då jag har tre nätters jobb framför mig. I eftermiddag blir det lite egentid med dottern på Väla ;-) Hoppas alla får en trevlig helg och lycka till alla som ska till Strängnäs och ställa ut i helgen. Hade funderingar på att anmäla dit, men eftersom jag jobbar så blev det inte så. Såg nu att det bara är 7 st anmälda, men det är lätt att vara efterklok!

Jag hade anmält mig och Sigge till en endagskurs med fokus på bara lydnadens fritt följ med Heidi Ljungbeck som instruktör, men i morse var jag tveksam om jag skulle komma iväg eller ej. Vaknade tidigt som tusan och kände hur dåligt jag mådde, ont i halsen, snorig, febrig, huvudvärk och en allmän sjukdomskänsla i kroppen. Men jag slängde i mig ett par Panodil och hoppades på att jag så småningom skulle må bättre, detta var ju en dag som jag sett fram emot länge. Så jag bestämde mig för att köra dit, och det ångrar jag verkligen inte nu att jag gjorde.

Vi var 6 st deltagare, alla med olika raser bla en Corgi, en vattenhund och en liten terrier. Alltså en salig blandning. Blev lite snopen att det inte var en enda BC eller Kelpie med. Vi var även på olika nivåer och hade olika förutsättningar. Den som kommit längst var nog i klass 2 tror jag. Vi började med att presentera oss och berätta lite om våra hundar och vad vi hade gjort tillsammans med dem tidigare. De flesta hade väldigt höga mål, medans mitt mål än så länge är att start i LK1 innan året är slut och att få ett LP1 under 2015. Men för mig är det rätt realistiska mål tror jag, blir det mer är det ju bara en bonus. Sen var det dags att börja träna. Vi tränade 15 min var, en i taget, och de andra satt då och tittade på. Måste säga att man lär sig nästan lika mkt enbart genom att sitta och titta på andra och lyssna på alla bra tips. Efter att alla fått köra en gång så var det dags för lite lunch. I det kalla och ruggiga vädret var det supergott med en varm och god soppa.

Efter lunchen så rastade vi hundarna lite och sen började vi träna igen. På eftermiddagen hann vi alla att köra två pass var. När vi presenterade våra hundar så sa jag att Sigge är en kille som älskar att arbeta, men som kan vara lite svår att övertyga om att vi ska göra det på mitt sätt. Efter träningen sa Heidi att hon inte alls höll med om det, att det syntes att han älskade att arbeta men att han var lite för ivrig. Han har ju en  förmåga att börja gnälla och pipa för att han vill att det ska hända något. Att bara sitta fot vid sidan är ju inte så roligt tycker han. Så det blev mkt fokus på just denna delen för oss idag. Jag måste lära mig att inte ha för bråttom, att ta ett steg i taget och att Sigge måste vara i rätt sinnesstämning innan vi börjar gå. Får jag honom bara till att komma i rätt stämning så blir hans fotgående mkt bättre. Han har ju en fin bakdelskontroll så nu blir det till att jobba stenhårt med vårt fotgående ;-)

Så jag är så supernöjd med dagen och det känns kanonbra inför vår fortsatta träning. Tror att denna dagen var precis vad jag behövde för att få en bekräftelse om att det faktiskt kommer att kunna gå! Ibland när man inte kommer vidare utan står och bara stampar på samma ställe jättelänge så känns det rätt hopplöst, och detta har gjort att jag inte har prioriterat träning den sista tiden. Men nu känner jag och vet att det kommer att gå!!!!! Vi ska bevisa för alla att Sigge inte bara är ett snyggt skal utan att han också är väldigt klok och älskar att arbeta ;-)