I alla fall för stackars Sigge. Nu måste hans otur vända och han måste få hålla sig frisk!

Som jag skrivit innan så skadade han ju sin ena klo innan jul och den ville inte riktigt läka. Men för ca 2 veckor sedan blev han "friskförklarad" från den skadan. Så nu skulle vi ju komma igång med träningen igen, tanken är ju att ställa upp i vår första lydnadstävling till våren/sommaren. Men nu vet i tusan hur det blir med det!

I onsdagsnatt började han att hosta som en galning. På förmiddagen blev det värre, han hostade tills han spydde och fick varken behålla maten eller det lilla vattnet han hade lyckats få i sig. Så det blev en runda till veterinären igen - misstänkt kennelhosta. De trodde inte att det var lunginflammation eftersom han lät bra på lungorna och inte hade någon feber. Så vi fick lite hostdämpande medicin som han skulle ta morgon  och kväll. Men det var ju ganska dumt att misslyckas, de hostade han ju upp hela tiden.
På kvällen började han bli allt slöare, fick feber, ville inte dricka och bara satt och hängde med huvudet. Han försökte lägga sig ner och sova, men då blev ju bara hostan ännu värre. Han var helt slut, satt upp och somnade flera gånger. Han hostade nu konstant hela tiden, och då menar jag verkligen HELA tiden!!!!. Ringde och rådfrågade djursjukhuset, och de tyckte att vi skulle komma in direkt med honom.

När vi kom dit blev vi insläppta via en sidodörr med tanke på smittorisken. Veterinären lyssnade på lungorna och sa att det lät bra. Men hon ville ändå gå vidare med lungröntgen och prover med tanke på att han hade feber. Kennelhosta kan ju utvecklas till lunginflammation. Lungröntgen visade ingenting men däremot var hans "snabbsänka" skyhög. Veterinären sa att det var början till en lunginflammation och att det var bra att vi kom in med honom så snabbt som vi gjorde. Om det var kennelhosta också kunde hon ju inte utesluta, så vi ska vidta alla försiktighetsåtgärder som om det vore det. Dvs inte träffa andra hundar fram tills det att han inte har hostat på 2-3 dagar. Han fick även en injektion med antibiotika. Eftersom det nu var mitt i natten så kunde försäkringsbolaget inte direktreglera det, utan det var bara till att betala hela kalaset. Nu var vi dödströtta och det var skönt att äntligen få åka hem och lägga sig. Sigge ska nu äta AB i 10 dagar och innan kuren är slut ska det tas nya prover för att se om det har hjälpt. Natten var lugn, han hade bara ett par hostattacker. Under dagen har han blivit bättre hela tiden och nu i kväll har han inte hostat någonting. Asta är jätteglad, för i kväll har han äntligen orkat busa lite med henne. Imorgon ska han få en liten koppelpromenad om han fortsätter att må bra. 

Efter allt som han har gått igenom de sista månaderna så förvånade det mig att han var så cool lugn som han var hos vet i natt. Svansen gick på honom hela tiden och han accepterade allt som gjordes med honom, provtagning, lungröntgen från alla sidor, tempmätare, stetoskop mm mm.  Han är en helt fantastisk kille som klarar det mesta, så han ska nog snabbt ta sig igenom detta också!

Som avslut så måste jag också få skryta lite extra med en kommentar som värmde mycket -"Du har en väldigt snygg och välvårdad schnauzer"! Verkligen jätteroligt att höra!

Efter allt som hänt den sista tiden här hemma så var jag väldigt osäker på om jag skulle åka iväg på denna utställningen. Men efter att jag funderat mkt på det så bestämde jag mig igår kväll för att åka. Kände att det kunde vara skönt att komma hemifrån lite och få något annat att tänka på.

Så i morse tidigt som tusan så gav vi oss iväg. Vi hämtade Heidi kl 07 och sen satte vi kurs mot Danmark. Var lite osäker på vad det låg, därför ville vi vara ute i god tid. Det resulterade i att vi kom fram redan 8.30 (det skulle börja kl 10:00) så de hade inte ens satt upp ringarna i hallen än. Men vi kom inte försent i alla fall!
Vi hade inte så många att konkurera med, 5 st andra hanar, varav Sigge var en av 3 som slogs om certet. Hanteringen och bedömningen gick super och jag kände mig faktiskt riktigt säker på att detta skulle gå vägen, vi hade en chans på CERTET. Blev jätteförvånad när han inte ens fick ett CK. När vi sen läste kritiken så blev vi ännu mer fundersamma, det fanns ju ingenting i kritiken som skulle kunna göra att han inte fick ett CK. Men domaren var väldigt snål med CK, endast 1 tik fick det och jag tror att det endast var 1 eller 2 hanar som fick det. Tror inte heller att det delades ut några CERT alls idag, men kan ju ha fel och missat det bara. Tycker det är väldigt rörigt att ställa i Danmark och idag var det jättekonstigt. Det var en domaraspirant där och då är man ju van vid att han/hon går tillsammans med domaren. Men här satt hon vid ett eget bord med en egen ringsekreterare, så när ordinarie domare hade kollat igenom hunden så fick man gå till nästa domare och få ytterligare en bedömning. Sen bestämde de väl tillsammans placeringarna tror jag. Men man fick aldrig veta vad aspiranten tyckte. Men det är kanske så de brukar göra i Danmark, vad vet jag.

Men Sigge fick som sagt en superkritik som jag är jättenöjd med, och att han är fin min prins det behöver jag inget CERT för att veta. Vi provar väl Danmark igen så småningom. Asta var också med idag, som sällskap och hejjarklack. Hon var verkligen superduktig och skötte sig kanon hela dagen.

Igår började jag en ny kurs med lillskägget. Det är på i Kvidinge på "Flitiga tassar" och det är Heidi Ljungbeck som är instruktör. Tror vi är sex stycken på kursen vilket är en rätt lagom grupp, alla hinner få personliga tips och råd.

I går var ju första gången och vi fick alla börja med att presentera oss och vår hund och berätta lite vad vi hade för planer framöver. Det var nästan bara arbetsvilliga Border Collies på kursen och sen då lilla envisa Asta. Nåja, det var ett par andra raser också. Alla hade så storslagna planer för sina hundar, medans jag inte riktigt har bestämt mig för vad vi ska satsa på. Men en bra grundlydnad är ju ett måste vad man än ska göra sen, så jag tror denna kursen kommer att bli superbra. Vi har ju precis gått en valpkurs på Bialitt, men det skadar absolut inte att träna på flera ställen. Alltid bra med nya miljöer, intryck och nya hundar. (Troligtvis kommer det att bli en agilitykurs på Bialitt till våren/sommaren, tror Asta skulle tycka det var roligt!).

Igår var det mest kontaktövningar, men en bra kontakt är ju ett måste. När väl Asta hade fått spralla av sig lite så var hon superduktig och vi kunde slänga bort kopplet lite längre stunder. Ibland tog hon en runda för att se om det var någon som ville leka lite med henne, men hon kom (nästan) alltid tillbaka till mig. Men vi fick många bra tips och råd som vi kan använda hemma i vår träning.  Tror detta kommer att bli superbra!!!! Hon är ju en riktigt busig liten tjej, men jag tror att om jag bara redan nu börjar sätta lite gränser när vi tränar så kommer hon snart att fatta vad hon ska göra för att få belöning. Det största problemet just nu (precis som med Sigge) är ju att hon ska nosa på allt. Det är något som jag kommer att vara stenhård på när vi tränar - "Nu tränar vi och då nosar vi INTE på någonting". Det kan man göra innan och efter träningen, men inte när vi tränar.

Ikväll (om jag orkar) ska vi till Bårslöv för lite socialisering- och utställningsträning med Mikael Nilsson. Imorgon är det sista gången på valpkursen på Bialitt, men jag vet fortfarande inte om Asta kan åka eftersom jag jobbar. Kanske Jocke och Emma tar det, vi får se. På söndag ska vi troligtvis ut och spåra med skäggen, ska bli kul att se om Asta tycker det är roligt. Nu hoppas jag snart komma igång med Sigges träning igen, sporren har nästan läkt nu!

Att vara förälder till en tonåring är bland det svåraste jag någonsin gjort. Det spelar ingen roll hur du gör, vad du gör eller vad du säger så blir det fel. När denna tiden är över så förtjänar minsann både jag och alla andra tonårsföräldrar en stor medalj!!!!

Jag har två tonåringar i huset och de är totalt olika varandra. Den ena varken hör eller ser man, medans den andra tar all min kraft. Det är svårt att bemöta och stötta båda två fast på två helt olika sätt. Hur får man en tonåring som tror att hela världen är emot dem att förstå att allt man gör och säger är för att hjälpa och stötta dem och att de ska våga tro på sig själva? Har ni några bra tips så mottages de tacksamt för mina idéer börjar ta slut. Det har gått så långt att jag denna veckan har stannat hemma från jobbet, jag känner inte att jag kan garantera någon patientsäkerhet när mina tankar är på allt annat än jobbet. Men det håller ju inte i längden tyvärr och på lördag ska jag återgå till jobbet! Mina dagar just nu går åt till att sitta och fundera på hur jag ska orka ta mig vidare, vad ska jag göra om detta inte hjälper, kommer det att gå bra för mina älskade barn, vad ska nästa steg bli, vad har jag gjort för fel och hur kan jag i så fall rätta till det!?

Jag vet att det kommer att bli bättre och jag hoppas bara att jag orkar hålla ihop tills dess. Mina barn betyder allt för mig och jag hoppas bara att de så småningom kommer att förstå det!

Igår var det då återigen dags att åka till veterinären med Sigges kloskada. Det har verkligen varit en jobbig period, inte minst för Sigge. Han har sedan den 19/12 fått gå med en tratt runt halsen och bara fått gå på korta koppelpromenader. Visst har han väl kunnat gå längre sträckor, men eftersom det har regnat konstant och klon inte har fått bli blöt så har det ju tyvärr bara blivit korta sträckor. Detta har resulterat i en lite deprimerad kille och att han har blivit lite tjock. Han har gått upp över ett kilo! Men igår fick vi äntligen klartecken från veterinären att det har läkt så pass mkt att han kan slippa tratten om vi bara har koll på att han inte är och slickar på klon hela tiden. I natt har han haft tratten på sig men kommande natt tänkte jag att han skulle slippa även det. Anledningen till att det inte velat läka riktigt har varit att han inte bara fick ett klokapselbrott utan det blev en skada även på både sporren och pulpan. Detta har resulterat i att pulpan knappt syns, men veterinären trodde att den skulle växa ut igen utan några problem. Nu får han äta Omega 6 och 3 ett tag som ska stimulera till att pulpan och klon växer ut fint igen.

Nu blir det långa promenader den närmsta veckan för att försöka få upp konditionen igen och även försöka få honom att gå ner lite i vikt igen. Nästa vecka (om det inte är snö och isgata) blir det till att börja cykla med honom igen för att få tillbaka alla hans fina muskler. Hoppas även att vi ska komma igång på allvar med vår träning snart!

Så nu hoppas vi att det ska fortsätta att läka fint så att vi kan åka till Danmark nästa vecka och ställa ut honom. Hoppas också att han låter sig hanteras då han fortfarande är väldigt rädd om sin tass. Han som i vanliga fall tycker det är skitroligt att gå till veterinären och brukar pussa på dem, tyckte igår inte alls att det var roligt och var lite bångstyrig. Men efter att hon hade tittat på tassen så fick hon i alla fall en puss av honom. Så jag hoppas att han kan skilja på situationerna och på utställningar brukar de inte pilla så mkt nere på benen.

Förra helgen var vi i Göteborg på My Dog. SSPK hade rasspecial så vi hade passat på att anmäla lilla Asta, eftersom hon är en vecka för liten för att vara med på SKK´s utställningar. Sigge var också anmäld, men eftersom hans kloskada inte har velat läka riktigt så fick vi stryka honom. Grämer mig så att vi inte kunde ställa honom, för där var endast en hane till så konkurrensen hade ju inte varit så stor. Men, men, det kommer fler utställningar och just nu är det viktigaste att han blir helt bra i sin sporre!

Asta skötte sig verkligen superbra, hon har en sån härlig attityd till allt och alla. Hon blev 1:a bästa tikvalp & BIR. Hennes fina syster Zibelle blev andra bästa tikvalp med Hp. Sen var det till att vänta på stora ringen. Asta hade nu fått vila upp sig lite och var lite busig. Men hon skötte sig ändå kanonbra och slutade som BIS 3 (valp 4-6  mån). Ingen dålig dag för lillskägget! När utställningen var slut så skulle vi shoppa lite. Det enda vi köpte var ett nytt halsband till Asta och lite nötter. Sen var det äntligen dags att köra hem, alla var nog lika trötta. Vi stannade till på McDonalds i Varberg där vi fick lite mat i magen.

Nu blir det lite utställningsvila för lillskägget, det blir valputställningen i Hässleholm 23/2. För Sigges del är det Danmark 26/1 som gäller. Hoppas bara att klon vill läka riktigt tills dess. Fick PM igår - 12 st anmälda varav 3 st valpar, 1 unghundshane, 1 öppenklasshane, 1 veteranhane och sen 2 championhanar. Resten är tikar. Så det borde ju betyda att Sigge har 3 st andra att slåss om certet med. Vi hoppas på det bästa! Asta ska följa med som sällskap. Lägger inte dem pengarna det kostar att ställa henne utomlands när hon ändå inte kan plocka några cert, så det får vänta ett tag till. Men hon har ju pass, så hon kan ju följa med i alla fall!