Lillskägget börjar ju bli en stor tjej nu, 7 månader, och nu väntar vi på att första löpet ska komma igång. En del väntar mer än andra om jag säger så ;-) För ett par veckor sedan började hon kissa väldigt mycket, var lite svullen i rumpan och Sigge försökte hoppa på henne så ofta han kunde. Frågan är om hon då hade ett första "tyst" löp eller om det bara var att han tyckte att hon nu började lukta "riktig" flicka. Så nu går vi och väntar på att hon ska komma igång med sitt första löp. Det innebär att vi inte vågar lämna dem själva något och att det är ett jädra pusslande så att det alltid är någon hemma hos dem. Men det har funkat bra hittills. Tanken var från början att Asta skulle bo hos min mamma när hon löpte, men nu har hon opererat sitt knä så det funkar inte denna gången. Så istället ska hon bo hos sin ena uppfödare, i alla fall under första löpet. Men det är bara bra, för det är ju där hon ska bo sen om hon ska ha valpar i framtiden, så det är ju bra om hon känner sig trygg där. Med tanke på att skäggen är halvsyskon så vill vi verkligen inte ha några tjuvparningar, och att kastrera Sigge finns inte med på kartan. Kanske när han blir gammal om han mår dåligt av löpen, men just nu så finns inte de tankarna alls. Vi visste vad vi gav oss in på när vi skaffade en av varje, så det är bara att gilla läget.

Som sagt det är ett jädra pusslande, och idag har jag tagit semester för att kunna vara hemma med dem. Det har iof inte så mkt med löpet att göra, det är ju för att de inte kan vara hemma själva en hel dag. Nästa vecka har husse tagit ledigt två dagar.
Så idag ska Asta till "frissan". Hon är så långhårig och ser snart ingenting. På söndag ska hon ställas ut på valputställningen i Hässleholm, och då är det ju bra om hon ser ut som en schnauzer!

I natt ska jag jobba extra. Härlig med lite extra pengar nu till sommaren. Det kostar en hel del att fara runt på utställningar. Nu börjar ju det roliga med att jaga CERT igen, Asta ställs officiellt from mitten av april. Sigge kommer ju automatiskt att få hänga med på de utställningarna som vi anmäler lillan till, annars är väl planen att försöka ställa honom lite mer utomlands nu och börja satsa lite mer på lydnaden. Hade ju tänkt att tävla officiellt i LK1 nu till våren, men pga sjukdom mm så kommer jag att flytta fram det tills i slutet av sommaren eller till hösten. Vi får se!

Undrar om det egentligen inte var meningen att vi skulle komma iväg. Efter alla hinder på vägen så började vi fundera på om vi skulle stannat hemma  istället. Men vi kom iväg, efter mycket om och men!
Vi bestämde för ett tag sedan att vi skulle delta på Schnauzerringens årsmöte, alltid roligt att träffa likasinnade. Vi kunde inte riktigt bestämma oss för hur vi skulle ta oss dit bara. Både Heidi och jag jobbade natten till fredagen och valet stod mellan att köra bil (kanske inte så roligt när man är trött efter nattjobb), åka tåg, buss eller flyga. Tillslut bestämde vi oss för att flyga och bokade flygbiljetter tur o retur. Ca 30 min innan tiden för att kunna avboka gick ut så kom vi på att Emma inte hade något ID-kort, så det var ju bara till att avboka biljetterna. Vi bestämde oss nu för att köra bil istället då tåget är jättedyrt och tar nästan 6 timmar.

Vi bestämde att Heidi skulle hämta mig vid vår ICA-butik, eftersom Sigge hade fått spader om hon hade kommit hit och sen hade vi kört iväg utan honom (Heidi är hans stora favorit). Heidi sprang in ett ärende på ICA och när hon kom ut igen så startade inte hennes bil. Vi stod en lång stund och försökte men det var lönlöst. Så vi bestämde oss då för att låta bilen stå och gå hem till mig och ta min bil istället. Sagt och gjort....efter att ha packat om bilarna och fyllt spolarvätska så kom vi då iväg i min bil. Vi skulle bara stanna och tanka först!

På vägen till bensinmacken så bara slog en tanke mig om att kanske var inte min bil besiktigad. Det brukar ju gubben ha hand om, men jag fick ändå en oroskänsla imagen. Ringde till Jocke och han kollade upp det i bilregistret (han jobbar på en bilverkstad). Jodå, bilen skulle varit besiktigad innan januaris slut, så jag körde just nu runt i en bil med körförbud!!!!! Han erbjöd oss att ta hans bil, så vi vände för att ytterligare en gång till byta bil! Nu började vi på allvar fundera på om det verkligen var meningen att vi skulle komma iväg! På vägen till hans jobb så ringer han och meddelar att han pratat med besiktningen och att vi kunde köra dit direkt och besiktiga bilen. Killarna där skrattade gott åt oss, bilen gick igenom utan några problem och nu var vi äntligen på väg....några timmar försenade bara!

Vi kom fram till Stockholm ca 22.30. Mötte upp med några goda vänner, tog ett glas vin och pratade lite strunt. Sen var vi rätt så trötta och somnade nog gott allihop.
Klockan ringde 8.00 och efter frukosten så checkade vi ut och gick bort till lokalen där årsmötet skulle hållas. Mötet började med en jätteintressant föreläsning om schnauzerns mentalitet. Sen var det lunch där det bjöds på smarriga pajer. Årsmötet förflöt på bra och jag blev nu invald i den nya styrelsen som ledamot. Kommer ju även att fortfarande ingår i aktivitetsgruppen. Allt var lite försenat under dagen och det konstituerande mötet slutade inte förrän 16.40. Sen var det bara till att sätta sig i bilen och köra de 56 milen hem! Hemfärden gick smärtfritt och vi var hemma ca 23.30. Det var så skönt att få slänga sig i soffan och bara vara en stund!

Idag ska jag iväg och ta nya prover på Sigge för att se om vi kan sluta med hans antibiotika. Håller verkligen alla tassar och tummar för detta och för att han nu ska få hålla sig frisk.

Med tanke på hur smittsam kennelhostan är så har vi ju gått och väntat på det. Igår kväll hostade Asta ett par gånger och i natt bröt det ut ordentligt på henne. Hon har hostat precis hela natten, så varken hon, jag, husse eller Sigge har sovit någonting tror jag. Hon har en helt annan sorts hosta än var Sigge hade. Han hade mer en rethosta och hostade ju precis hela tiden och på varje utandning. Asta har en hård skällande hosta, men inga missljud mellan hostattackerna. Hon har heller ingen feber, så jag hoppas att det stannar vid kennelhosta och att det inte blir  lunginflammation på henne också. Men fastän att hostan måste vara jättejobbig och hon nog inte har sovit något i natt så är hon precis lika pigg och glad ändå!
Sigge är rätt så rolig, han tycker att Asta är jätteobehaglig när hon hostar och springer iväg så fort hon låter. Men Asta söker ju tröst hos honom och vill gärna vara i närheten av honom.

Med tanke på inkubationstiden som är 4-10 dagar, så måste de ha fått smittan på utställningen i Danmark. Detta kan ju bara betyda att domarna måste bli duktigare på att sprita sina händer mellan hundarna. Vet inte om det är fler som blivit sjuka efter utställningen, men tyvärr är det väl så att många håller tyst om det istället för att berätta och kanske på så sätt förhindra att fler blir sjuka. Kanske skäms de och vill inte att andra ska tro att deras hundar har smittat andra. Men så är ju rätt så dumt att tänka, man kan ju istället berätta och kanske skona andra hundar från att bli sjuka. Nu är ju inte Asta så dålig, men så dålig som Sigge var önskar jag ingen annan hund att bli!

Det för ju så mkt mer med sig också. Bara veterinärskostnad och medicin till Sigge är redan uppe i nästan 6000:- (tur man har försäkring) och jag har fått avboka en kurs som jag skulle gått med Asta där anmälningsavgiften var 1200:-. Har man otur måste man stanna hemma från jobbet och förlorar ju på så sätt rätt så mkt pengar också. Men huvudsaken är ju att båda två blir friska igen