I onsdags skulle jag ju in och operera bort ett myom, de skulle alltså ta bort hela min livmoder. Detta är ju en ganska vanlig operation, en sk rutinoperation. Jocke körde in mig på morgonen till Helsingborgs lasarett där jag skulle vara kl 08.00 för inskrivning. Operationen beräknades börja vid lunch. Läkaren som skulle operera mig kom och hälsade på mig och berättade på ett ungefär vad/hur han skulle göra. Sen gick jag och duschade och började vänta på min tur och vid lunch var det då dags.
Jag kom upp till avdelningen vid ca 21.00 på kvällen och genast så bytte de rum till mig, de ville ha mig på ett enkelrum sa de. Ja det var ju snällt tänkte jag, lugn och ro ;-) Hela natten var de och tog kontroller på mig och på morgonen tog de även blodprover. Jag hade inte så ont och behövde endast smärtstillande 2 gånger under natten. Den ena sköterskan sa till mig att hon tyckte det var skönt att jag inte hade så ont eftersom jag hade genomgått en så stor operation. Stor operation tänkte jag, vad menar hon?! När jag sen på morgonen lyfter på täcket så ser jag att jag har både drän och urinkateter (katetern skulle de ta väck redan efter op sa dem). Nu började jag fundera på vad som hade hänt egentligen!
På förmiddagen kom läkaren och pratade med mig - Operationen som i vanliga fall tar ca 45 min hade på mig tagit över 4 timmar. Han hade aldrig sett ett myom (vägde nästan 1 kg) sitta på ett så konstigt ställe som på mig. Det hade varit jättesvårt att ta bort det och det hade då börjat blöda och tillstött komplikationer. Det hade slutat med att de fick ta bort en bit av min högra urinledare och där satt ett plast rör istället. Dränet var för att de skulle se om jag fortsatte att blöda.
På eftermiddagen drog de bort dränet eftersom det inte kommit mer blod. Sen skulle jag prova att upp och stå. När jag ska lyfta på vänsterbenet känns det som om någon sticker in en kniv i magen på mig och vrider om, jag bara skriker rakt ut (skrämmer livet av de stackars sköterskorna som ju är så snälla och ska hjälpa mig) och ramlar ihop i sängen igen. Men direkt när jag slutar röra benet så slutar det göra ont, skitkonstigt! Läkare kom åter upp för att prata med mig, och han sa att troligtvis hade de råkat orsaka en blödning i bukväggen på mig (när de satte in dränet) där det går jättemycket nerver, och att det var det som gjorde så fruktansvärt ont :-(
Som om inte detta var nog så började mina trombocyter (de sakerna i blodet som gör att blodet koagulerar när man tex skär sig) att sjunka. Det är ju en blodsjukdom jag har sen innan och som tyvärr gör sig påmind ibland. Så jag fick inte komma hem på fredagen heller. Men på lördagen hade de inte gått ner mer och jag kunde gå hem på permission över natten. Idag hade de faktiskt tom ökat lite och jag kunde återigen gå hem på permission. Så imorgon hoppas jag bli utskriven.
Urinkatetern ska jag ha i ca 1 vecka till och om ca 1 månad ska jag in och ta bort det plaströret de satte i min urinledare. Efter ytterligare någon månad ska jag in för att kolla om min högra njure klarade sig och om jag har full kapacitet i den nu.
Ja det var nog hela historien :-)