Jag och Sigge hade ikväll kursavslutning på rallylydnaden. Emelie hade gjort en
rolig bana till oss med sammanlagt 19 skyltar. Vi fick hålla på i 3 minuter och
under den tiden skulle vi göra så många moment vi hann, men det  var bara de
felfria momenten vi fick rätt för. Vi lyckades skrapa ihop hela 8 poäng ;-)
Sigge var helt ofokuserad idag, men skoj hade han i alla fall. "Åttans frestelse" klarade han galant, men när vi sen gick förbi den på andra sidan och skulle göra ett annat moment, ja då skulle han helt plötsligt dit! Bakom en av skyltarna fanns en agilitytunnel och precis innan vi kom fram till skylten så satte han fart och for igenom tunneln istället! Dåre!!!! Efteråt tänkte jag att han skulle få springa av sig på agilitybanan, men det var väldigt dumt gjort. Ok för att han hade skitkul, men han lyckades på något sätt fastna med sin sporre på höger framben och klon bröts. Han är ju så tålig så han sa ingenting, men sen såg vi att det var blod på hela tassen. Men klon har inte gått av helt, så vi väntar med att åka till veterinären tills imorgon. Nu har han en fin strumpa på tassen som jag gissar kommer ligga någon annanstans imorgon när vi vaknar.

Asta och Emma var samtidigt på valpkurs ikväll och det gick jättebra. Hon är en
riktig liten busig tjej, men jag tror att hon kan gå långt och tycka det mesta
är roligt. För positiv det är hon verkligen, att inte den där stackars lilla
svansen har ramlat av så som hon viftar på den.

Vet att jag börjar bli tjatig om magisteruppsatsen, men nu lovar jag att ni kommer inte att få höra så mkt mer om den. För idag har jag äntligen fått iväg den för "publicering", så nu återstår bara opponentskap och seminarium. Så om en månad så kan jag förhoppningsvis titulera mig för "specialistsjuksköterska"!!!!!

Då var det tredje advent idag...snart jul! Har ingen julkänsla alls i år tyvärr, har för mkt runt omkring mig, men det börjar lugna ner sig nu tror/hoppas jag.

För det första har jag gått o väntat på besked från patologen, har en "knöl" som växer vid livmodern någonstans som läkaren var lite orolig för och inte riktigt visste vad det var. Knölen/cystan/tumören hade från att i september bara vara någon centimeter i diameter växt till att nu i november vara 12 x 8 cm. Läkaren tog nya prover på den och skickade iväg ett akutsvar. Förra veckan (har varit en lång o orolig väntan)  kom då beskedet på att cellprovet inte visade något. Behöver jag säga vilken lättnad det var!? Vid sista läkarbesöket frågade de om jag var färdig med barnafödandet (vilket jag absolut är), för det vill ju operera bort den eftersom den verkar växa så fort och trycker på flera andra organ i buken på mig. Så nu går jag och väntar på besked från min läkare om/när jag ska opereras. Hoppas det blir snart i alla fall. Får väl tänka lite positivt....slipper PMS och den där mindre roliga "veckan"....och jag kan sluta "planera" min begravning"!

Sen har jag ju den där jäklar magisteruppsatsen som hänger över  mig hela tiden! Men nu är det (förhoppningsvis) slutspurten. Ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag skicka vårt senaste utkast till vår handledare. Förhoppningsvis tycker hon det är ok och vi kan skicka in den sen på torsdag. Den ska ju gå genom något som heter "Urkund" först också, vilket är ett program som kollar så man inte bara har skrivit av andras arbeten och annan litteratur. Så hoppas, hoppas, hoppas!

Så om nu bara dessa två sakerna kan "bli klara" så kommer mitt liv till att kännas mkt lättare och jag kan kanske bli mitt gamla glada jag igen. Det har varit ett par tuffa månader och jag känner att jag inte har varit mig själv. Har haft en god stöttning i min fina vän (du vet nog själv vm du är) som jag har ventilerat mkt med. Hon ställer verkligen upp i alla väder (även om vi inte alltid tycker lika), både när det gäller hundarna och privata saker. Sen har jag ju världens bästa mamma och syster också som jag alltid kan ringa till när det är något, men samtidigt så vat jag ju att de har sina egna bekymmer. Tyvärr är jag väl lite så att jag håller det mesta för mig själv och tycker att "jag klarar mig", får väl försöka ändra på det. Men ett STORT TACK till alla som alltid ställer upp, ni vet själva vilka ni är.....ni är UNDERBARA!!!!!!!!!!!!

Igår var det återigen dags för valpkurs med Asta. Emma var inte med så jag fick agera förare denna gången. Det var mkt fokus på följsamhet, och så fort Asta har fått spralla av sig lite så är hon jätteduktig. Men hon är en riktigt busig liten tjej! Vi hade fått en uppgift från förra gången att vi skulle berätta lite om vår ras, så jag hade Emmas fusklapp med mig. Det mesta kan jag ju iof, men alltid bra med lite stödord så man inte glömmer bort något. Det är bra att Asta får komma iväg lite själv, för hon letar stöd hos Sigge så fort det är något. Hon behöver lära sig att stå på egna ben. Hon måste alltid "berätta" att hon finns, så lite mer miljöträning med henne är ett måste. Men hon är en väldigt lättlärd liten tjej så jag tror att det kommer bli en riktig liten stjärna när hon blir äldre!

Nu är vi i slutspurten på magisteruppsatsen. På tisdag måste vi skicka in den till "Urkund" där den ska granskas för att se så vi inte ha skrivit av andra arbeten. Vi börjar känna oss så gott som färdiga med arbetet, men än återstår lite. Igår skickade vi det till vår handledare för kommentarer, och vi hoppas att vi ska få tillbaka det idag eller imorgon så vi hinner fixa lite till. Idag ska jag sätta mig och rätta stavfel, meningsbyggnader och även korrigera referenslistan. Bara att skriva en korrekt referenslista är en hel vetenskap! På torsdag kl 12 ska den publiceras och sen är det inte så mkt mer vi kan göra med den. Vi kommer att få ett annat arbete som vi ska opponera på, så det blir en uppgift att ta tag i över jul och nyår. Den 7:e januari är det tänkt att vi ska ha seminarie/exemination. Förhoppningsvis blir vi godkända då och jag kan titulera mig Specialistsjuksköterka inom palliativ vård! Ska bli så skönt att slippa detta, börjar bli trött på det nu. Men jag är inte färdig i skolan, för till hösten 2014 ska jag börja plugga igen. Men denna gången blir det Hundens beteendebiologi 15 Hp på distans (om jag blir antagen vill säga).

Igår var vi i skolan hela dagen och hade arbetsseminarie. Gick rätt så bra och jag är nöjd med den feedbacken som vi fick. Inte så mkt negativt utan mer vad vi kanske kan ändra på, lägga till och ta bort för att göra det bättre. Så på måndag ska jag och Susanne träffas och göra de ändringarna i bakgrunden och metoden som vi behöver och även göra klart resultatet. Sen har vi "bara" diskussionen, metoddiskussionen och abstraktet kvar. Så skönt när man nu börjar se ljuset i slutet av tunneln. Kanske blir jag färdig specialistsjuksköterska i januari i alla fall, det trodde jag inte för några månader sen. Nu hoppas jag på lite löneförhöjning oxå  och att de ska kunna ändra på mitt schema. Om det inte ger mer i plånboken, så kan jag säkert hitta en anna arbetsgivare som är villig att betala mer. När det gäller schemat så vet jag att det går att fixa (jag vill ha fler nätter och inga A-turer) för det är flera som inte vill jobba natten längre och flera som har slutat som hade nätter. Så det är ju helt upp till cheferna att visa lite medgörlighet. Vill ju så gärna vara kvar på Hospice för jag trivs så bra där och verkligen älskar mitt arbete. Att få göra den sista tiden så bra som möjligt både för patient och anhöriga är verkligen ett previlegie, och det är inte alla som klarar av att jobba med den sortens vård. Men det ger så otroligt mycket tillbaka, även om det så klart sliter mkt på en oxå. Det är inte alltid man orkar ger så mkt till familjen när man kommer hem efter ett tufft arbetspass, men så är det nog md de flesta yrken där man jobbar med människor.

Idag ska vi till "frissan" med Sigge. Börjar känna av nerverna inför helgens "utlands-tripp". Kom på att jag för första gången i mitt liv ska fira min födelsedag utomlands....inte illa  Får väl se om tiden räcker till idag att fixa på lillan oxå, snart är det ju hennes debut i vänstervarvet.

Idag har vi äntligen publicerat vår magisteruppsats inför arbetsseminariet. Den är ju långt ifrån färdig, resultatet är endast påbörjat och vi har hela diskussionen kvar. Men vi har kommit en bit på väg i alla fall. Jag tror mest att detta seminariet är en hjälp för att veta om man är på rätt väg. Vi ska själva opponera på tre andras arbeten. På det viset så lär man sig mkt, för det är alltid lättare att hitta "fel" i andras arbeten än sitt eget. Man blir ju lite "hemmablind". Seminariet är på tisdag nästa vecka, så nu börjar jakten på
hundvakt . Vet inte riktigt hur jag ska lösa det, men får väl komma på något sätt för till skolan måste jag den dagen.

Nu har vi fått PM och nummerlapp till utställningen i Danmark som är nästa helg, 27/10. Ska bli så spännande! När man får de danska PM´n så står det hur många som är anmälda, hur många av varje kön och hur många i varje klass. I Sverige får du bara veta hur många det är anmälda i rasen och som vilket nummer din hund ska in i ringen. Så det är ju lite skillnad! Nu är det 24 st anmälda i rasen och av dem är 11 st hanar. Det är 4 st i championklass och om jag har räknat rätt så är Sigge sist av dem. Han har i alla fall 4 st att konkurrera om certet med, vilket ju ger rätt så höga odds  Men jag är ju realist och vet att det beror ju helt på vad domaren tycker om för sorts hund. Men hoppas kan man ju alltid göra. Hade ju varit skitroligt att komma hem med en dansk champion, och vilken födelsedagspresent för mig i så fall (jag fyller år samma dag)! Men går det inte denna gången så provar vi igen till våren!

Igår var vi och hälsade på hos skäggens mamma och syster. Det blev en härlig skogpromenad och sen lite fika hemma hos Karin och Thomas. De små busade lite och Sigge var som vanligt lekfarbror. När vi kom hem var lillan helt slut men framåt kvällen kom hon igång igen  Vilket litet yrväder hon är! Tyvärr så blev det inga kort från dagen, jag som annars tar kort hela tiden .

Idag blir det inget skolarbete alls, utan jag ska bara ta det lugnt och gå o plocka lite här hemma. En liten runda till tippen kanske det blir. Har en monstervecka på jobbet, 5 nätter sammanlagt. Men jag har ju varit ledig en hel vecka nu (bortsett från skolarbetet) så jag ska väl inte klaga så mkt. Ska tom bli skönt att gå till jobbet ikväll!  

Det känns lite konstigt och jag har dubbelkollat i min kalender...men jag är faktiskt helt ledig denna helgen. Ingen tävling, ingen utställning, ingen kurs, inget jobb och inget skolarbete.  
Sitter och väntar på besked från vår handledare på skolan om det är mer vi behöver fixa på vår magisteruppsats innan arbetsseminariet. Men även om det är det så tänker jag INTE göra något vid det förrän tidigast söndag kväll! Denna veckan har varit fruktansvärt jobbig när det gäller skolarbete. Har gjort flera intervjuer och transkriberat dem och vi har även äntligen då kommit igång med resultatdelen. Så skönt att jag fick ledigt hela veckan från jobbet, även om det inte är så roligt att slösa semesterdagar på skolarbete. Men jag kände att jag orkar inte annars och jag kan ju inte lägga över allt på min skriv-kompis.

Nu har jag och skäggen precis varit ute en liten runda. Det är då minsann inte så lätt att gå själv med dem då de antingen ska gå på olika håll eller busa. Det svåraste är när de få de sk "schnauzer-rycken" samtidigt och far o flyger åt alla håll  men roligt har de och mina armar är nog snart 3 meter långa!

Passade på att ta en fin bild på dem under promenade, och det var minsann inte lätt att få Asta att sitta stilla så länge. Så fort jag satte mig på huk och skulle ta bilden så skulle hon ju fram till mig. Men med lite godis och MYCKET tålamod så gick det tillslut.