Denna gången var det lillskäggets tur att drabbas. Hon började med att i torsdags vara lite dålig i magen och hängig på förmiddagen. Men det tyckte jag inte var något att haka upp sig på, de måste ju precis som vi människor ha dåliga dagar och ont i magen tänkte jag. Men sen hade hon bajsat inne (hon är ju rumsren) och kräkt, fick varken behålla vattnet eller maten. På fredagen var det likadant, men nu var hon jätteslö och inte alls på humör. Man är ju så van vid att hon alltid viftar på svansen och pussas. Nu låg hon bara och tittade på mig och orkade knappt vifta på svansen. Ringde och pratade med veterinären och vi kom överens om att hon inte skulle få någon mer mat (ifall hon var förstoppad) och att vi skulle komma dit på lördagsförmiddagen om hon inte blivit bättre. När jag kom hem från jobbet sent i fredagskväll var hon nästan apatisk, hade då inte heller bajsat på nästan 1,5 dygn. Så jag tog tempen på henne och den visade 40,2 (hon har i vanliga fall ca 38,2). Då ringde jag till djursjukhuset och pratade med dem. De sa att risken är ju rätt stor att det sitter fast något i tarmarna på henne och de ville därför att jag skulle komma in till dem direkt.
Röntgen visade inget hinder, men eftersom hon hade så hög feber så ville de behålla henne över natten och då samtidigt ge henne lite dropp. Däremot så var hennes CRP (infektionsvärde) jättehögt. Det ska på en hund ligga under 30, men Astas låg på över 200. Det var inget roligt att bara köra hem med ett koppel och halsband men ingen hund :-(
På lördagen ringde de och sa att Asta inte hade någon feber längre och att jag därför kunde komma och hämta henne. Vi ska dit på tisdag igen för att se om hennes CRP har minskat. Sen ska hon även äta skonkost i några dagar nu. Idag är det full fart på henne, hon är lika glad och tokig som hon brukar vara och det är så roligt att se henne. Vi kommer nog aldrig att få reda på vad det var för "fel" på henne, men det gör inget så lä