Jag har två tonåringar i huset och de är totalt olika varandra. Den ena varken hör eller ser man, medans den andra tar all min kraft. Det är svårt att bemöta och stötta båda två fast på två helt olika sätt. Hur får man en tonåring som tror att hela världen är emot dem att förstå att allt man gör och säger är för att hjälpa och stötta dem och att de ska våga tro på sig själva? Har ni några bra tips så mottages de tacksamt för mina idéer börjar ta slut. Det har gått så långt att jag denna veckan har stannat hemma från jobbet, jag känner inte att jag kan garantera någon patientsäkerhet när mina tankar är på allt annat än jobbet. Men det håller ju inte i längden tyvärr och på lördag ska jag återgå till jobbet! Mina dagar just nu går åt till att sitta och fundera på hur jag ska orka ta mig vidare, vad ska jag göra om detta inte hjälper, kommer det att gå bra för mina älskade barn, vad ska nästa steg bli, vad har jag gjort för fel och hur kan jag i så fall rätta till det!?
Jag vet att det kommer att bli bättre och jag hoppas bara att jag orkar hålla ihop tills dess. Mina barn betyder allt för mig och jag hoppas bara att de så småningom kommer att förstå det!