Igår var det då dags för inskrivning och invägning på viktväktarna och min viktresa började! Har ju kört det lite här hemma den sista veckan men nu är det på allvar....nu ska 20 kg bort! Det har ju funkat innan och det ska banne mig funka denna gången också!

Det fungerar ungefär som när jag var med för några år sedan så jag kommer nog snabbt in i det igen. Skulle vilja ha mer tid till att träna men som det är just nu så får det räcka med mina promenader med skäggen, men det är ju bättre än inget. Får väl bli lite längre rundor i stället. När det blir lite ljusare ute så kan vi ju även gå en runda på kvällen. Ska försöka få upp kondisen lite så att jag kan ut o springa/jogga lite ett par gånger i veckan. Det tror jag Sigge skulle gilla :)

Ute är det idag väldigt trist väder, regn och blåst. Var ute en runda med skäggen innan, men efter en halvtimme var vi totalt genomblöta. Sigge bryr sig inte så mkt om vilket väder det är, men Asta tycker det är väldigt onödigt att gå ut när det regnar och blåser. Så det får bli lite träning inomhus ikväll istället. Måste försöka få Sigge till att fixa högerhandlingen bättre. Som tur är så kommer det först i avancerad klass, och dit vet jag inte om vi någonsin kommer ;) Asta behöver mkt grundläggande träning som sitt, ligg osv och jag har därför anmält oss till en grundkurs som kommer att starta i mars. Förra året började vi på 3 olika kurser men fick hoppa av alla för antingen var skäggen sjuka eller så var det jag. Denna gången hoppas jag att vi ska kunna fullfölja kursen. Men Bjuvs BK var väldigt generösa så jag behöver inte betala denna gången! 

Idag har jag minsann städat hela nedervåningen så nu ser det riktigt trevligt ut här hemma. Det är mörkt som tusan så jag har tänt ljus överallt, mysigt! Ska strax iväg och hämta sonen vi bussen och sen ikväll har jag lovat dottern att åka en runda till Väla. Hon behöver nya byxor och jag måste ha mig ett par vinterskor. Kanske blir det även en matbit!

"Medvetenhet är nyckeln till förvandling!" (Eckhart Tolle)

För en gång skull blir detta ett inlägg som inte enbart handlar om hundarna! Utan det kommer att handla om mig!!!

I hela mitt liv har jag kämpat med min vikt och det är ingen rolig kamp när man som jag är väldigt glad i allt vad mat och godis är.
För några år sedan vägde jag nästan 100 kg och bestämde mig då för att nu fick det vara nog. Provade massor av saker men ingenting hjälpte. Tillslut blev det viktväktarna, det ändå som jag aldrig provat. Vägde in mig och sen började kampen! Det var lättare än vad jag trodde, man får ju äta "allt", men vissa saker "kostar" mer än andra. Höll på med detta ett par månader och gick ner till runt 70 kg och mådde så bra! Det var roligt att handla kläder igen och för första gången på många år köpte jag mig en klänning (det är denna klänningen jag vill komma i igen)!
När jag sen slutade på VV så gick jag upp ett par kilo men höll mig runt 74 kg och trivdes superbra med mig själv!

När jag sen i våras blev sjuk så brast allt! Att ligga flera månader på sjukan, vara uttråkad, inte kunna eller orka röra på sig och all denna jädra kortison som jag stoppade i mig, har gjort att nästan alla kilo har kommit tillbaka. Så nu är det dags att ta tag i det igen och jag har återigen skrivit in mig på VV. Målet är att gå ner till runt 65-70 kg igen, alltså en viktnedgång på ca 20 kg!!!! Men jag har fixat det förut och jag vet att jag kommer att fixa det igen.

....samtidigt som man har en hane i sina bästa år, då gäller det att ha koll på logistiken!!!!!

Allt tar dubbelt så lång tid. Det är inte bara till att släppa ut den ena till att kissa, utan när den ena har varit ute så gäller det att få in den, se till så att grindarna är stängda och sen ut med den andra. När man åkt bil så är det samma sak, en i taget! Promenaderna tar ju så klart också dubbelt så lång tid eftersom jag nu får gå två promenader. Vilket iof ge mig extra motion!
Inomhus funkar det helt ok faktiskt. Har ju en nedervåning som man kan gå runt, så nu har vi det uppdelat så att den ena är i mitt sovrum (vilket egentligen tillhör tv-rummet med en rumsavdelare till tv-rummet) och köket och den andra är i tv-rummet. Hallen har vi som "sluss". Sen får de turas om. Mellan mitt sovrum och tv-rummet har vi kompostgaller i två lager, så att de verkligen inte kan komma åt varandra. När jag jobbar natten så går jag ut med dem innan jag kör, sen klarar de sig tills på morgonen, allt för att ungarna ska slippa hålla på och trixa här hemma. Vet inte riktigt om det fattar "hur snabbt det kan gå". Har försökt förklara för dem och även sagt att om det skulle hända så får de absolut inte försöka sära på dem eftersom det kan skada dem. Många "regler" blir det och de tycker jag är tjatig. Men är så rädd för att de ska komma åt varandra med tanke på att de faktiskt är halvsyskon. Detta är ju nackdelen med att ha en hane och en tik, men samtidigt så vet jag ju att om jag bara står ut 3-4 veckor så dröjer det förhoppningsvis 8 månader tills nästa gång. Så vi kämpar på!!!!!
Båda våra uppfödare har erbjudit sig att ta någon av dem, men jag vill ha dem hemma så länge som möjligt. Förra gången lämnade vi iväg Asta ca 4 dagar när hon var i höglöp, för då tyckte jag riktigt synd om Sigge. Han var helt galen och "klättrade" på väggarna här hemma. Husse kommer att ta Asta över jul sen får vi se hur vi gör nyår. Kan tänka mig att Asta går in i höglöp runt nyår.
Hoppas det är över tills vi ska på utställning i Göteborg i början av januari. Sigge är ju väldigt vaktig (mot andra hanar) när man är någonstans när Asta löper. Det är ju hans tjej så det kan man ju förstå. Men nu tar vi en dag i taget och hoppas att dessa veckorna går snabbt!

Då var det dags igen....imorgon åker vi till Stockholm hundmässa! Bussen går 07.00 och tar egentligen hela dagen. Men hela resan brukar vara jättetrevlig. Det är en resa som är enbart för denna utställningen och man betalar ett paketpris som innehåller resa och boende. Sen hämtar även bussen en vid hotellet både lördag och söndag morgon och kör en till utställningen och sen hämtar den oss efter det är slut i stora ringen på eftermiddagen. På söndagen kör sen bussen direkt hem! Resan upp brukar innehålla en massa roliga saker, lotteri, glögg och pepparkakor och en massa skratt. På vägen hem är man oftast rätt så trött ;-)

I år är det 31 st anmälda schnauzer p/s tror jag och jag vet att det är många av dessa som är riktigt snygga. Så jättehöga förhoppningar har jag inte, utan satsar på att få en riktigt trevlig helg med andra schnauzermänniskor. Sen finns det ju en massa att shoppa också :-)

Jag är ju som vanligt ute i god tid (eller inte) så i eftermiddag blir det iväg en runda för att se om jag hittar något att ha på mig. Hoppas mina "tur-skor" håller en utställning till bara!

...har jag kommit igång att jobba lite! Börjar lite försiktigt med 50 % och hoppas att det går bra. Min blodsjukdom är ju under kontroll men urologen är ju inte riktigt klara med sin del. Stenten ska snart tas bort och jag hoppas att det inte "sätter igång" något skit igen. När stenten är borttagen ska de se om jag har något flöde i min urinledare annars blir det väl ett nytt ingrepp med en ny stent. Risken finns ju (och är tyvärr rätt så stor), att det har blivit en permanent skada/försträngning i urinledaren :-( Men det tar vi då!

Var förra helgen och gjorde en MR då de fortfarande inte vet vad som gör att jag är så ostadig i mitt högerben. Det har ju blivit mkt bättre, men jag blir snabbt trött i det och då blir jag lite vinglig och får dålig balans. Det är väl mest därför som jag bara ska jobba halvtid nu till en början. Min arbetsgivare hoppades på att jag skulle jobba hela pass, men det ville inte jag. Då kan jag ju lika väl börja jobba heltid igen direkt. Så nu ska jag följa mitt ordinarie schema men bara jobba halva tiden. Så i natt när jag jobbar så går jag hem 02.45. De får ju ersätta mig på heltid, men det blir ju samtidigt en extraresurs halva natten för de som jobbar, och det kan ju vara skönt för dem med tanke på hur mkt det är att göra på jobbet just nu.

I söndags var vi och gjorde ett BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning) på Asta och hennes syster Zibelle. Det var kallt och väääldigt fuktigt i gräset så vi var dyngsura hela högen. Det var vissa saker som Asta reagerade på som jag inte tycker att hon gör i vanliga fall. Hon var väldigt låg i sitt humör. Skottet fick hon en 3:a på (4:a är det bästa) vilken jag förvånades över. Hon brukar inte reagera alls på skott, vi bor ju bara en bit från en skjutbana så hon är ju van vid det. Morgonen efter så hade hon över 40 graders feber och var jättedålig här hela dagen, så jag vet inte om det kan ha gjort någon inverkan på hur hon betedde sig. Men samtidigt är ju en 3:a också väldigt bra, så i det stora hela är jag rätt så nöjd. Tänkte att jag skulle göra ett MH med henne nästa höst sen. Hade varit kul att försöka Kora även henne så småningom :-)

Detta är ett rent gnäll-inlägg, så om du inte vill höra/läsa mitt gnäll så kan du sluta läsa nu!

Idag har många lagt ut på FB att de har varit på tävlingar med sina hundar. De flesta har det gått bra för, andra inte!
Nu till mitt stora problem....jag vågar inte tävla!!!!!!
 
Jag vet att jag har en hund som älskar att arbeta, och då menar jag verkligen att han ÄLSKAR att arbeta! Men varför vågar jag mig inte ut på tävlingsbanorna? Hade anmält mig till vår första lydnadstävling nu i september, men den strök jag mig från och skyllde på att jag inte mådde bra. Eller hur!!!! Sanningen var säkert att jag inte vågade, även om jag förträngde det själv.
Jag vet att Sigge är en busig kille med mycket egen vilja, men samtidigt vet jag att han är väldigt förarbunden och gärna håller sig i närheten av mig. Så fort vi ska göra något så tittar han på mig och "ber om lov", men sen är det kanske inte alltid som han bryr sig om mitt svar. Men det är ju en annan sak ;) Det är något vi måste jobba mer med!

Den sista tiden har det ju gått väldigt bra för honom på utställningarna, vilket säkert beror på att där är jag inte nervös alls längre utan har börjat slappna av. Det märker ju Sigge direkt. Men när vi ska tävla så blir jag nervös, rädd för att göra fel, rädd för att gör bort mig, och det märker Sigge direkt och då blockerar han sig och vet inte riktigt vad han ska göra! Vet att han skulle kunna gå långt både när det gäller lydnaden och rallylydnaden, men jag kommer inte vidare tack var detta "lilla" problem :(

Någon som kan komma med lite råd om hur jag ska komma vidare? 

Just nu känns det så bra, allt börjar bli som vanligt! Mitt högerben fungerar till 90 % som det ska, och min balans är också mkt bättre. Har gjort en CT-skalle som inte visade någon blödning, och den 4 oktober ska jag ev göra en MR. Pratade med jobbet häromdagen om att jag troligtvis kommer att börja jobba 50% den 1 oktober. Ska bli så skönt att börja jobba igen. Jag har lagt in om semester from den 20/10, så det blir ju rätt så lagom att jobba de tre veckorna fram tills dess. From den 27/10 har vi nytt schema, och då ska jag bara jobba 82 % och endast natt. Så jag tror att detta blir jättebra!

Snygga Sigge har varit på Gotland tillsammans med husse och uppfödare. Det var utställning så klart :) Det gick kanonbra den ena dagen, Sigge blev BIR och hans fina mamma blev BIM. Elestorp fick även en ny champion, GRATTIS "KING"! Den andra dagen fick han inte ens CK, men så är det i utställningens värld, man blir aldrig förvånad. Det var precis samma hundar båda dagarna, men tydligen så gillade domarna helt olika. Men det är inget att gräva ner sig för, vet ju att jag har en snygg kille i kopplet! Har ställt honom 6 gånger i år och då har han blivit BIR x 3 och 2:a bästa hane x 2....så vi är rätt så nöjda :) Men det är ju det där sista jäkla CACIB i Sverige jag vill ha på honom. Men det kommer, han är ju faktiskt bara 3 år gammal och har många år kvar att glänsa!

Det kändes konstigt att sitta här hemma och vänta på resultatet (men jag var precis lika nervös som om jag själv skulle ställt honom)! Men han var i goda händer och Amanda är så duktig på att ställa honom! Nu blir det en intensiv månad framöver med många utställningar. Denna helgen är det Eslöv (fd Sofiero) på lördagen och Höganäs (SSPK) på söndagen. Nästa helg ska vi till Danmark, helgen efter det är det en inofficiell utställning (Gröngölingen) för Asta i Hässleholm. Sen blir det ev både Danmark och Norge i höst, vi får se vad tiden och pengarna räcker till ;)

Varje måndag går jag och tar nya prover och sen ringer en av mina läkare mig för att meddela provsvaren och ge mig en ny ordination på kortisonet. Idag ringde de och meddelade mig att mina provsvar var bra, och att jag kunde sänka kortisonet ytterligare. Skönt! Men sen började vi diskutera mina problem med mitt högerben och min dåliga balans. En av följderna med min blodsjukdom är ju bla att man kan pga de låga trombocyterna, drabbas av spontana blödningar i hela kroppen, bla hjärnblödning. Jag har ju även haft lite problem med att hitta rätt ord när jag pratar, men detta har blivit bättre. Så nu skickade min läkare en remiss till att göra en CT-skalle för att kunna utesluta en blödning i hjärnan. Urologen tror ju att mitt högerben krånglar pga att de skadat en nerv när de satte nefrostomin, men det förklarar ju inte min dåliga balans eller mina problem med talet. Men om jag får välja så hoppas jag det är en nervskada, det går ju förhoppningsvis att träna bort.
Sen tyckte min hematolog att jag skulle vara sjukskriven ett tag till. Vi ska diskutera det mer nästa vecka när han ringer. Men samtidigt så kan jag ju inte börja jobba när jag har så dålig balans. Annars är ju tanken att jag ska börja jobba igen den 1 september!

Nog om detta eländet!

Kisarna är nu 3,5 veckor gamla och har börjat röra på sig lite och även försöka leka med varandra. De är så jäkla söta. Ikväll ska de få smaka lite majsvälling för första gången. Ska bli kul att se vad de tycker om det! Men jag är lite orolig för Lycka, hon är så mager. Bebisarna är fina i kroppen så de får nog vad de ska, men Lycka blir bara mindre och mindre. Så imorgon får jag ringa till vet och höra vd det finns för avmaskningsmedel man kan ge henne nu när hon diar de små. Har börjar ge henne lite mer "skräpmat" så att